A visual and audible poem through morse code. Morse code gained an international break through during the 1900th century and the inventor Samuel Morse (who also was an artist) was adamant for slavery. By using morse code as a tool in my work regarding the transatlantic slave trade is a well intended nudge to the inventor. Morse code is strongly connected to the communication over the sea and this is my way to communicate back in history, to all the people that lost their lives but still lives on in the depth.
Nian har i sin research följt Bergslagens historiska järnproduktion och försäljning. Det högkvalitativa svenska järnet, kallat Voyagejärn eller “bar iron”, och den vallonska metoden för produktion som Louis De Geer introducerade satte Sverige på kartan för järnhandel i sådan utsträckning att det i historiska dokument refereras till som “det svenska monopolet”.
Ljudinstallation från Black Noise #4
Industrialiseringen i Storbritannien krävde stora mängder järn av hög kvalitet. Järnet användes i produktion av vardagliga föremål men också föremål som användes av flottan för koloniseringen av Västafrika. Från år 1600 till och med år 1815 exporterade Sverige 408 573 ton järn till Storbritannien för inhemsk produktion.
I handelsmannens Graffin Prankards anteckningar under 1700-talets första hälft kan man, utöver dessa ton, även se att svenskproducerat järn transporterades av Storbritannien till Västafrika. Järnet användes där som en bytesvara i utbyte mot förslavade människor, som Storbritannien sedan transporterade över Atlanten till Nordamerika.
Whitewashed – självporträtt Ett självporträtt där jag täckt mig själv med vit akrylfärg. Verket är en reaktion på att vara svart i vita rum och de olika metoder som jag använt mig av för att passa in, som ibland sker aktivt, andra gånger passivt, men alltid innefattar hållning, blick och utplåning.
Whitewashed – videoverk Ett videoverk där två svarta händer tvättar bort vit färg över en skål med vatten. Det pågående tvättandet, en förhandling av nyans, är i ständig förändring och kan aldrig bli färdigt, därför är verket format som en loop. Handlingen är fridfull och meditativ, som en ritual med droppande ljud. Detta är inte en berättelse om kamp utan en vårdande men också motsägelsefullt nog kärleksfull ritual.
För examensutställningen har jag skapat ett ljudverk som bokstavligen är Black Noise. Rummet fylls av Black Noise och besökaren omges av ljudet, som inte hörs men som finns och påverkar omgivningen. Infraljud är ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 meter och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel. I samband med infraljudexponering framhålls ofta obehagliga tryckupplevelser i örat. Obehagen tycks börja uppträda vid nivåer omkring 125–130 dB. Besvären kvar- står även en tid efter det att exponeringen upphört. Jag har redigerat ljudet så pass att det klassas som infraljud.
Ljudet som jag har skapat består av en text jag själv skrivit, som läses in och sedan minskas ner i frekvens. Det blir ett tillstånd, snarare än en liknelse:
Like a jellyfish it swims in the open sea with all tentacles floating free, for anyone to see. For some it is see through, for some it stings and for some it is crystal clear. The vibrations in the water can be difficult to feel. But you and I sense it as strong as the waves hit the dark shores.
Utdrag ur texten
Dokumentation om hur det var tänkt att det skulle ställas ut på Konstepidemin.Dokumentation om hur verket kan ställas ut i framtiden, Trapphuset HDK-ValandDokumentation om hur verket kan ställas ut i framtiden, Trapphuset HDK-Valand
Jag valde att ställa ut Kedjan på Botaniska Trädgården. Verket är en 33 meter lång fläta av olika wax print-tyg. Botaniska trädgården hade Pollinering som tema det året och vi i klassen valde att ha det i åtanke när vi kurerade utställningen.
Flätan slingrar sig runt växtligheten i Palmhuset och avslutas med en snara som hänger precis till vänster om ingången av Palmhuset. Snaran tillägnas Carl von Linné och hans arbete om raskategorisering, som gärna sopas under mattan.
1471 Portugal koloniserade Ghana
1598 Nederländerna började kolonisera Ghana
1602 Nederländska ostindiska kompaniet bildades
1619 Nederländerna koloniserade Indonesien
1624 Söderkompaniet bildas av Willem Usselincx (en av de holländska grundarna till det Nederländska Västindiska kompaniet) på initiativ av Gustaf II Adolf
1637 Söderkompaniets första expedition avgår från Göteborg till “Nya Sverige”, en koloni i Nordamerika. Nederländernas största export var slavhandel
1649 Svenska Afrikanska kompaniet bildades av Louis de Geer
1650 Svenska guldkusten i Ghana etableras
1655 Olof Rudbeck d.ä. grundar i Uppsala den första Botaniska trädgården i Sverige
1686 Olof Rudbeck d.y. utgav en disputation, De propagatione plantarum och verket har bedömts som den moderna botanikens födelse i Sverige
1735 Trycks den första upplagan av Systema Naturae av Carl von Linné med finansierat stöd av den nederländska medicine doktor Johan Frederik Gronovius
1766 Trycks den tolfte upplagan av Systema Naturae där Linné gjorde den första indelningen av fem människotyper baserat på hudfärg, kultur och kontinent: The Americanus: röd, envis och nitisk, The Europeanus: vit, optimistisk, uppfinningsrik och vänlig, The Asiaticus: gul, arrogant, girig och sträng, The Afer or Africanus: svart, flegmatisk, lömsk och lustfylld, The Monstrosus(mytologiska människor): småväxta, storväxta, isolerade och vilda
1831- 1872 Nederlände ”rekryterade” över 3000 människor från Ghana att kriga i Javakriget, man tror att de som återvände till Ghana tog med sig inspiration från det Indonesiska batiktyget. Det går dock att spåra wax print-tyg till Egypten innan Europa började kolonisera Afrika
1814 Anglo-dutch treaty 1814 infördes och Nederländerna fick inte skeppa slavar genom brittiska inkörsportar. England skulle betala Sverige 1,000,000 pund för deras övertagande av Guadeloupe
1923 Skänksen bronsbyst av Carl von Linné till Göteborgs botaniska trädgård av Smålands Gille. Den står sydväst om spegeldammen i slänten mot Universitetet
1960- Fram till 60-talet hade Nederländerna försökt imitera batiktygerna från Indonesien utan någon större framgång. Nu är det främst lokala Afrikanska tillverkare som står för industrin och tillverkningen av Wax print- tyg
1983 Sista utbetalningen från Storbritannien till Sverige efter Anglo-dutch treaty 1814
Det finns mycket mer att berätta och fördjupa sig i men det här är grunden till varför jag anser att tygerna har en koppling till Botaniska trädgården. För det här projektet tolkade jag pollinering som något som sprider sig. Vilket man kan se här i tidslinjen ovanför. Jag hittade väldigt mycket information om hur allt på ett eller annat sätt hänger ihop och valde att ta ut det som var mest relevant för Botaniska Trädgården.
Jag valde att översätta Audre Lordes text Eye to eye: Black women hatred and anger. Jag skrev ut texten på 1000 papper i A6-format på ett guldglittrigt, tjockt papper och placerade sedan papperna i 1000 slumpmässigt utvalda böcker på Linnéstadens bibliotek. Lordes texter finns idag inte översatta till svenska. Jag tog det som utgångspunkt i att de då inte är tillgängliga för alla. Black Noise existerar och har en påverkan på sin omgivning trots att alla inte kommer hitta eller se det. Jag tänker också att Lordes texter i sig endast går att till fullo förstå om man tagit del av den levda erfarenheten av att bli rasifierad som svart. Det är det som skapar förståelsen och kunskapen för den andra frekvensen.
Ett ljudverk som spelas i en loop där jag undersöker och läser in texter och teorier av Audre Lorde och bell hooks. På väggen mitt emot ljudverket använde jag mig av silkscreen-tryck med texten “My blackness is not yours to define”. Den meningen kom till mig efter en kommentar om att personen inte tyckte jag betedde mig svart utifrån föreställningar om hur en svart person uppträder.
När jag arbetade med mitt verket så uppstod en del frågor hos mig: vem skapar jag konst för, vem kommer ta del av mina verk och behöver mina verk förklara något för betraktaren? Det blev märkbart i diskussioner på skolan innan utställningen att mångas utgångspunkt var att besökaren är vit. Tankar och diskussioner som att The white gaze tittar tillbaka på den vita personen och därmed upplever“hur det är att vara svart”. Det antogs att mitt konstnärskap som lyfter och tar upp olika begrepp automatiskt ska utbilda och lära den vita publiken. Jag insåg då att det verkar otänkbartatt svensk samtidskonst kan skapas och finnas helt utan att syfta eller anknyta till en vit betraktare. Jag anser att konst kan utbilda betraktaren och mer därtill, konst gör det möjligt att uppleva, känna och förstå den samtid vi lever i. Så när mitt verk blev reducerat till enbart ett utbildningstillfälle för den vita blicken blev jag frustrerad. Som Toni Morrison säger i en intervju med Charlie Rose, 1993: “As though our lives have no meaning and no depth without the white gaze”. Att veta hur det är att vara svart och att se det systematiska förtrycket mot rasifierade i samhället är två olika saker. Det ena är ett system som går att se, utbilda och lära sig om och det andra är ett resultat av vad det förtrycket gör mot en person. Ras är en konstruktion som bygger på hierarkier som upprätthåller rasmaktsordningen. Det är en verklighet vi befinner oss i, som vi lär oss att förhålla oss till. Oavsett om det är sanning eller ej så är det vår verklighet.